En bok av Erik Helmerson fångade mitt intresse där den stod ensam i bibliotekshyllan -och det var ju tur för mig att den "Onödige mannen" fick följa med mig hem. Huvudpersonen Peter är en medelålders kille med tämligen avstannad "karriär" som journalist och trist äktenskap. Papparollen verkar inte heller fungera till fullo utan består mest av tystnad och pinsamheter. Plötsligt ruckas hans tråkiga vardagslunk när han tar beslutet att lägga sig i när några fotbollsgangsters lever rövare på läktaren under en fotbollsmatch. Han blir nerslagen av huliganerna och polisanmäler dem vilket leder till hot mot honom och familjen. Det är just den delen av boken som gör den intressant.
Ska man lägga sig i sådant som man inte accepterar när ett agerande kan leda till att ens närstående blir indragna och till och med hotade? Ska man titta bort och drar sig undan eller ska man lyssna på sitt samvete som säger att om ingen reagerar nu vem kommer att betala priset till slut? Inte lätt att svara på. Det är dock lätt att leva sig in i skräcken när huvudpersonerna tror att förövarna håller på att bryta sig in i deras hus. Det är också lätt att leva sig in i frun ilska mot sin man som insisterar på att huliganerna skall åtalas. Dottern däremot tycker att pappan gör det rätta den här gången och stöttar honom. Inte helt ovanlig situation, ungdomar är många gånger mycket modigare än vuxna.
Jag har läst flera recensioner av "Den onödige mannen" och några recensenter hävdar att bokens karaktärer är väldigt endimensionella, och att hela storyn endast beskrivs ur Peters perspektiv. Det är så livet är. Blir man nerslagen av några svin utan trynen, som dessutom trakasserar ens familj tänker man nog inte särskilt nyanserat hur de har formats till vad de är. Åtminstone lider inte jag alls av detta utan tycker att frågeställning om rättspatos kontra rädsla är intressant nog. Läs boken och fundera på vad som är the right thing!
