Gott Nytt År 2012!

Junis kylling

Junis kylling

Post-jul fundering: Nästa år blir det definitivt identiska leksaker till alla jyckarna. De enda som kan hantera julklappsutdelningen eller rättare sagt julklappsfördelningen på ett civiliserat sätt är Torbjörn och Husse. Resten av gänget får underkänt även i år.

Nu lägger vi julen till handlingarna

Nu får det vara slut med julmyset, nu måste man (=jag) få igång motorerna -om inte på full fart så åtminstone på tvåans växel. De senaste dagarnas lullande har dock genererat några läsupplevelser.

Det hela började på självaste julafton med Norrlands Svårmod skriven av Therese Söderlind. Storyn är riktigt bra och jag var nyfiken ända till slutet vad som hade hänt med den försvunna brodern. Boken hamnade i en liten svacka när berättarjaget skiftades från dottern Anna till den yngsta brodern i familjen, men sen tog det fart igen när Anna var tillbaka vid rodret. Då blev tonen mer levande igen. Alltihopa kretsar kring försvinnandet av den äldre brodern i samband med älgjakten, och hur familjen upplöses i sviterna efter detta. Tre olika tidsepoker varvas men det känns inte krystat och alla perioderna håller mitt intresse vid liv. Helt klart läsvärt fast så mycket Norrland var det ju inte, eller? Älgar och skidåkare skjuts även annorstädes. Kontentan blir: låt inte folk springa kors och tvärs i skogen med laddade bössor.

Nummer två blev "Din Heder- Roman om hederskultur" av Martin Svensson. Boken kan läsas som en introduktion till hederskulturen och är inte helt oangenämt skrivet. Det är just en roman och inte faktalitteratur även om Svensson har track record i ämnet. Det som störde mig var bifiguren Leif som jag inte riktigt orkade med. Jag misstänker att Svensson smyglanserade sin nästa bok via Leif. Har dock inte läst Dingo Dingo så vet inte om det stämmer. Jag vill nog rekommendera den här boken även om jag inte tog den till mig såsom jag hade önskat.

Den tredje boken "Imamens dotter" får jag skriva om lite senare. Nu ska det ätas.

God Jul och allt det där

God Jul och njut av ledigheten! Glöm alla måsten och gör det du verkligen vill! Ja, nästan alla måsten i alla fall, djuren ska ju ha mat och rent men sen är det bara lägga upp benen och ägna sig åt en god bok eller film. Avnjutes till favoritmusik. Mums!

Den här varianten av Ave Maria Stella är inte så tokig:
Pasha Hanjani – Ave Maria Stella

fast den klassiska är mycket vacker:
Lund Cantores Cathedrales – Ave Maris Stella

Uppesittarkväll

 

Istället för att lugnt klä granen utbröt våldsam tumult i residenset! Varför? 

Vad var så upprörande med årets gran? Läget har dock stabiliserats så nu kan man frossa i härlig julmusik. Mina absoluta favoriter: 

1. Andrew Canning – Gläns Över Sjö Och Strand - Shine Over Lake And Shore. 

2. The Cathedral Singers – Gabriel's Message

3. Andrew Canning – Jul, Jul, Stralande Jul - Christmas, Radiant Christmas

 Lyssna och njut! 

Klär i rött

En liten julfirare har anlänt

Oordning bland ettor och nollor

Idag har jag febrilt letat efter lämpliga championatsbilder till jubileumsboken som ska ges ut till Dalmatiner-Sällskapets 50-års jubileum. Man får det bekräftat att man inte har någon som helst koll på sida bilder, de är backuppade på diverse hårddiskar utan någon som helst ordning. Man inser också sina begränsningar som fotograf... Hur i hela fridens namn har man lyckats samla på så många taskiga bilder? Till skillnad från vissa druvdrycker blir inte en misslyckad bild bättre för att den lagrats i 5 år.

Illustrerar bildskapandets vedermödor med några ryska (?) fotoentusiaster som härdade ut i gassande sol på dalmatinerspecialen i Danmark för några år sedan.

Samma visa igen

Uggh, julkorten har börjat droppa in och ger mig ångest för mina oskickade dito! Jag gillar julmusik och julkort och annat juligt men hinner inte med i svängarna -inte i år heller. Obegripligt.

Bilburna Jack Russels

Hundarna på bilden är varken stulna eller Jack Russells

I dagens UNT kan man läsa om en hundägare som anmälde till polisen att hans 10 Jack Russells hade stulits vid ett inbrott i en bil under natten. Tio hundar i en bil mitt i natten? Låter som en praktisk lösning när det blir trångt i sängen. Det dröjde dock inte länge innan det kom fram att hundarna var omhändertagna på grund av djurskyddskäl. Gudskelov! Det finns hopp!

En roligare notis i samma tidning var att några Atlantroddare hade krockat med en stor val!

Mystiska vandringar

För ungefär ett år sedan (länk till dec. 2010) ringde en granne och frågade om vi kände till någon som saknade sin katt. Nix. En envis främmande katt försökte ta sig in i deras hus och verkade vara utsvulten. Den kom fram bara på kvällarna, dagtid var den putsväck. Som alla säkert minns var vädret betydligt bistrare än vad det är just nu, sisådär -20°C om jag minns rätt. Grannen tyckte synd om den lilla vandraren och gav den mat men kunde inte ta in den i huset på grund av deras egen misse. Vi försökte tillsammans locka in katten in i deras farstu men lyckades inte trots ihärdiga försök. Det blev många koppar kaffe i väntan på katten. Till slut lyckades grannen få in kissen i vår utplacerade hundbur vilket gjorde att vi kunde (tvångs)erbjuda katten värme och mat i vårt garage. Vi döpte kattfröken till Lo och försökte få den lite mer tam. Ingen verkade känna till den och den verkade definitivt inte sakna vårt sällskap, åtminstone kom den inte fram särskilt ofta. Maten och kattlådan dög utmärkt. Det gick så långt att vi flyttade fredagsmyset till garaget utan att få någon kred från Lo för besväret.

Våran Torbjörn

Räddningen kom när en bekant skulle ta hand om vårt menagerie under vår resa till H-fors med Juni. Vid hemkomsten fick vi höra att fröken Lo hade visat sig vara Herr Lo och hade trivts utmärkt i sitt tillfälliga hem som nu hade blivit hans permanenta hem. När våren kom skulle Lo ta sin första promenad i omgivningarna - och försvann momentant! Han hade dock under den långa vintern fått besöka veterinären och bli ett neutrum och få ett chip under huden. Det var ju tur..  Musses vänner kontaktade nämligen  Los matte häromdagen och frågade om hon saknade sin katt?!! Då hade den vandrat 9 km från sitt hem och varit på villovägar i 7 månader! Nu är han hemma igen och verkar trivas utmärkt! Undrar vad den har varit med om under denna tid och varför den drog iväg? Kattens vägar äro outgrundliga!

Herr Boll

Plötsligt inser jag att ytterligare en familjemedlem har nått sin trivselvikt med råge! Det gick fort att lämna det hypertyreotiska stadiet och bli en herre med bollkaraktär. Hormonerna var nästan i underkant vid förra kontrollen men vi skulle avvakta till nästa återbesök, det brukar ju ta lite tid innan allting stabiliserar sig efter en radiojod-behandling. Undrar hur han skulle se ut om han inte var ute på sina rundor flera gånger per dag? Just nu är han ytterst sur eftersom han har utegångsförbud på grund av stormen. Storm och storm men julgranen vajar åtminstone mer än vanligt.

Strö lite halm på mig

Enligt Jordbruksverket kan grisbönder ansöka om pengar för förbättrad djuromsorg för suggor

– Ersättningen syftar till att stärka djuromsorgen för suggor eftersom vi bedömer att behovet är extra stort i denna grupp."

För att få ersättningen krävs att man uppfyller villkoren inom fem områden:

• vara med i det frivilliga kontrollprogrammet mot salmonella
• skydda grisarna mot sjukdomar
• ha både foder- och produktionsuppföljning
• ha en plan för produktion
• vaccinera djuren.

Men vad är nu detta? Djurhållningen är ju superb i de svenska stiorna har vi fått höra! Hur gagnar "ha en plan för produktionen" grisarna? Vad betyder "foder-och produktionsuppföljning"? Betyder det sistnämnda att man inte låter döda grisar ligga kvar och bli mat åt kamraterna?

Att vaccinera grisarna och hålla dem friska är givetvis bra men det garanterar inte att djuromsorgen är bra. Det krävs mer än så. Lite oroväckande att det inte står något om ökad mängd strö eller annat som gagnar grisarnas möjligheter till att böka. Just bökandet och boandet är ett starkt naturligt behov hos suggorna. Alla dessa åtgärder ser ut att vara skapta för att öka produktiviteten men det krävs mer än så för att förbättra djuromsorgen! This ain't enough!

Strö lite socker på mig

Skadeskjutna kråkor

Visst är Jason en magnifik tolkare av Wiehes låt "Flickan och kråkan"! Trots skadeskjuten lyften den till himmelska höjder!

En bättre värld kräver bättre djurvälfärd - WSPA Sverige
Support a Universal Declaration to protect all animals

Offerget för julefriden

Det är bara en rolig get som fattas

Grön är årets decemberfärg men inget som hindrar att man hänger sig åt julmusik om man är lagd åt det hållet.

Apropå jultema så försöker en organisation lansera geten som en rolig (sic!) lagom käck julklapp till fattiga i Afrika. Man får till och med namnge geten. Kul? Knappast. Blir spontant misstänksam när jag ser annonsen. 

Varför just en get? Är tanken att man ska ge bort en bock som ett försoningsoffer för folkets synder enligt biblisk tradition? Skänk en get och få frid i själen under Orion! Nja, så vidskepliga är vi inte.

Eller blir julfirarna mer givmilda med en get som frontfigur? Geten är ju ett lagom gulligt djur och man kanske tror att det är mer långsiktigt än att skänka pengar? Allvarligt talat, jag tror att detta är bara ett marknadsföringsknep och ingenting annat. En get ger mjölk om den är i hygglig kondition men ytterst lite kött vid slakt. Nej, bespara geten ett långt lidande och skänk istället något vettigt till de behövande.

DÖV-VM?

Enligt Aftonbladet har en man knivskurits under Döv-VM i Örebro. Vad i hela fridens namn är ett Döv-VM? Ishockey-VM och fotbolls-VM har man ju hört talas om men sporten Döv har gått mig helt förbi. Vågar inte ens gissa.

IP44

Jösses, jag skulle bara... beställa två taklampor till tvättstugan och hamnade i en personlig kris med inslag av stark ångest. Men jag har åtminstone fått lite förståelse för alla som har hamnat i inredningsträsket med alla dessa oändliga val (fast allt ser nästan likadant ut) och beslut som ska fattas.

Efter trekvarts botaniserande bland diverse lampmodeller stod valet mellan högst anonyma Louise och Trosa -det sistnämnda platsar ju i en tvättstuga även om de inte brukar hänga i taket. Då fick jag syn på något som heter IP-tal! Det visade sig att ju högre IP-tal desto säkrare lampa och IP:44 som både Louise och Trosa hade lyckats skrapa ihop garanterade inte dammtäthet utan endast skydd mot stänk! Men herregud det just damm som finns åtminstone i min tvättstuga! Skulle jag någonsin kunna känna mig säker när jag hängde upp tvätt under den dammiga Louise eller den andra- ännu värre! Det säger ju sig självt att det inte går. Uppgiven beställde jag istället en julbelysning med röda trähästar.

Lite stolt måste man få vara

4 months old Bazius Exotic Summernight

 

 

 

 

 

Permafrost i hjärnan

Om den ena har fel som måste ju den andra ha rätt. Om den ena är ond måste den andra vara god. Sant, eller? En sådan logisk kullerbytta såg jag i ett kommentarsfält i samband med en tidningsnotis om en pälshandlare som skulle sluta sälja pälsar på grund av alla hot. Personen som kommenterade detta tyckte inte att man skulle låta gatans parlament (sic!) låta bestämma och därför borde alla nu stödköpa pälsar hos den hotade pälshandlaren. OK, så slutsatsen är att eftersom pälshandlaren har fått ta emot hot så blir hans verksamhet rättfärdigad på grund av detta. Nej, det håller inte. Med det resonemanget skulle vi nästa gång någon protesterar mot försäljningen av sexiga underkläder till småbarn rusa och stödköpa dessa plagg för att protestera mot gatans parlament.

Ruthie Den Sötaste

Ruthie

Visst är hon söt! Hon heter Ruthie, är ca 4 och ett halvt år och bor med sina kamrater och skötare på Nyaru Menteng Sanctuary på den indonesiska delen av ön Borneo.

Denna och några andra rehabiliteringscentra arbetar hårt för att rädda orangutangen från utrotning. Vi kan bidra till att rädda orangutangen genom t ex att adoptera en liten krabat som Ruthie och genom att inte köpa produkter som innehåller palmolja. Att man ska avstå från bushmeat behöver man knappast påpeka.

Läs mer på den svenska hemsidan http://www.savetheorangutan.se/ eller den internationella hemsidan http://savetheorangutan.org/splash.html. Tänk på dessa kloka djur när du planerar inköp av julklappar. Istället för att köpa värdelöst skräp som ingen behöver kan du ge bort en orangutangadoption!

Hur kunde det blir så här?

The Queen

Idag skulle det ha gympats efter jobbet, närmare sagt ett core pass som ger stabilitet åt rygg och bål. Bål - är det något som endast tjocka människor har? Ingen storboll alltså. Men ISTÄLLET hamnade vi på Thaibuffé vilket resulterade i att åtminstone jag kände mig som en stor boll.
Inte bra -men gott.

November

Det kan ju inte vara roligt jämnt

Skygglappar

Canis lupus familiaris

Normalt bryr jag mig inte ett skvatt om fotboll men nu har jag snappat upp några uttalanden som förbryllar. Ängelholms ordförande har visst uttalat sig om att ett annat lag "har apor på läktarna". Det låter mycket allvarligt om någon tar med sig apor till en fotbollsmatch! Man får ju inte ha en apa som sällskapsdjur hemma och ännu mindre ta en sådan med sig till en arena. I så fall skulle det väl vara Jonas från Skansen. Nej, skämt åsido jag skulle nog kalla på länsstyrelsen om jag såg apor på en fotbollsläktare. Men sedan klarnade det en smula när denne ängelholmare sade i TV att det andra lagets supportar ÄR apor. "De hoppar över staket och spottar andra i ansiktet, det är inte mänskligt beteende". Hmm, jag har aldrig hört talas om apor som hoppar över staket OCH spottar andra i ansiktet men däremot har jag hört flera gånger hur människor gör det, speciellt i fotbollssammanhang. Apor kan säkert ställa till massa trubbel men nu tror jag att ängelholmaren har hamnat lite fel i djurriket. Kan ingen skaffa honom en sådan där app som kan hjälpa honom med identifiering av djur inklusive sin egen art, så att han slipper skylla på apor, grisar eller andra species när de mänskliga lekarna (en viss överrepresentation av det manliga könet föreligger) spårar ur.

Tre rara Roslagsobsar

Idag fick vi en oemotståndlig längtan  efter havsluft. Så vi tog oss till de rosa klipporna på Väddö, eller mer precist till Sennebyhaken och Rönnskärsudden. Det var lite ödsligt i Roslagens famn men inte helt oangenämt, dock inga alfåglar, inga sjöorrar och definitivt inga ejdrar. Temat kunde ha varit hämtat ur Muumilaakson Marraskuu (Sent i November), men tre fina obsar blev det!

Hahaha, såg just att det hade varit över 300 personer på span efter bruntrasten idag! Tack gode gud att vi inte åkte dit!

Varning för Storbollen

Denna bild illustrerar hur det känns efter att ha ägnat mig åt en aktivitet som går under det löjliga namnet "Storboll". Det som skulle bli en stunds härlig avslappning visade sig framkalla en grym träningsvärk med betoning på värk. Redan på plats kändes det en smula ansträngande men ni vet ju själva att det inte går att ge upp när man gymnastiserar i grupp. Tankarna går till min kära  farmor som ibland använde uttrycket "Högmod går före fall", jag förstår precis vad hon menade. Enda trösten är att jag inte ramlade av den förrädiska Storbollen.

Nog med bortförklaringar

 

Snubblade över en blogg som jag trodde tog upp djurskyddsfrågor -men jösses det var ju en klagomur över hur oseriöst länsstyrelsens djurskyddshandläggare bedriver sitt arbete. Personen i fråga gillade inte anonyma anmälningar som leder till inspektioner hos djurhållare. Nej, det förstår jag också, har man kor som inte kan gå eller tjurar med horn som växer in i skallen så blir det en smula obekvämt när myndigheterna får nys om det. Går ens kor med gödselpansar som fräter på huden och som gör att djuren inte kan hålla värmen tycker man förstås illa om inspektörer som kommer på ett oanmält besök. Några rutinbesök hinner inspektörerna knappt göra på grund av de otillräckliga resurserna utan får begränsa sig till rena brandkårsutryckningar.

Jag är innerligt trött på dessa djurhållare som inte klarar av att ge sina djur drägliga levnadsförhållanden och kan erkänna brister i sin djurhållning. Dessa förnekare finns bland katt- och hundägarna såväl som hos lantbrukarna, och de är förvånansvärt många. Jag tycker att det är beundransvärt hur inspektörerna orkar fortsätta med sitt jobb trots att de ständigt ser djur fara illa och till råga på allt tvingas lyssna på dessa mänskliga gyttjepölars idiotiska bortförklaringar. 

Fibys hemligheter och bastubad

1-0 till Fiby, ingen vitryggig hackspett idag heller, men vänta bara en dag får vi syn på den. Härligt varmt för årstiden (9°C) med vackert matta höstfärger. Hittade förresten en intressant blogg som jag länkar till, massa boktips och annat intressant. Följande citat gjorde mig rätt nyfiken: "Förutom det vansinniga språket, exploateringen av mumintroll (till min stora glädje finns de precis överallt!) och de tvångsmässiga bastubaden är Finland väldigt likt Sverige." HAHA, mitt i prick. Tvångsmässiga bastubad! Sant! Har man ingen egen bastu blir man betraktad av sina landsmän som något väldigt udda, en avfälling, som inte förstår sitt eget bästa. Och det kanske ligger något i det....

Shining

Ordungen är återställd, Torbjörn är hemma. Se så fin och glansig han är och lite självlysande?

Torbjörn kommer hem imorgon!

Egentligen är jag ganska vidskeplig och helst vill vänta med hurraropen tills han verkligen är hemma men ibland måste man tänja på sina gränser. Hoppas att det inte blir på Torbjörns bekostnad! Hmm, som ni märker känns det här inte helt bekvämt. Men nu till saken. Torbjörn passerade alla sina undersökningar med MVG och har sedan i måndags varit på djursjukhuset för att få sin radiojod behandling mot den trilskande sköldkörteln. Allt verkar ha fungerat bra och enligt hörsägnen fungerar kroppsfunktionerna som de ska. Toppen! Halveringstiden på radioaktiv jod är visst åtta dagar så under den första tiden ska man inte ha kissen i knäet alltför långa stunder, och helst inte i sängen. Vi får se hur det går med den saken. Något gott ska han få fira hemkomsten med, strömming eller varför inte med några räkor?

Tidseffektiv uppfödare fixar valpning under galan

Det gäller att utnyttja tiden effektivt och ta vara på värdefulla tillfällen. Läste igår i finska kennelklubbens tidning "Koiramme" om en finsk hunduppfödare som tog med sig sin tik Shibazhan Querus Rubra av rasen tibetansk spaniel till utställningen Champions of Champions & Veterans of Veterans 12/2 2011. Den aktuella uppfödaren tänkte nog att det inte är bra för en tik att föda ensam hemma när matte (?) är på gala, så hon tog helt enkelt med sig den högdräktiga tiken till festligheterna. Lite tjo och tjim kan ju faktiskt påskynda valpningen -och det fungerade! Under galan födde Shibazhan Querus Rubra ett antal valpar och man undrar vad måtte det inte bli av dessa valpar födda under så högtidliga omständigheter. Uppfödarens simultankapacitet måste dock ha tagit tvärt slut efter denna händelse eftersom hon råkade skriva fel födelsedatum i ansökan om registrering. Sicken otur för den arma uppfödaren att FKK fick nys om nedkomsten och satte p för hennes deltagande på utställningar och registreringar ända fram till slutet av nästa år. Vi tänker på dig.

Ur Torbjörns journal

Axblock ur Torbjörns journal:

Dp: uppföljande  krea o TT4. Svår att medicinera, husse intresserad av jodbehandling. Nytt recept, hundarna hemma åt upp hela medicinburken (har träffat vet med anledning av detta!).

Herregud säger jag bara. Ge nu inte husse någon jodbehandling för guds skull!

Vi väntar fortfarande på resultaten av undersökningarna inför Torbjörns radiojod behandling. Håller tummarna och tassarna på ett klartecken att allt är OK inför nästa steg.

Vackra skatan

Ingen har hamnat på intensiven ännu, så det finns hopp. Den enda som det har gått riktigt illa den här veckan är den stora gula gummiankan, den har blivit av med sina ben. Husses dubbel var visst också en förlustaffär men annars är det väldigt lugnt. Torbjörn väntar på sin jodtid och spanar längtansfullt efter den vackra skatan.

Läste just att en 21-åring sköts ihjäl av en jaktkamrat i Jämtland. Återigen kan man konstatera att det inte är vargen vi ska vara rädda för utan jägarna.

Enligt Östersundsposten sköt en jägare mot en simmande älgko med två kalvar (!?) och råkade skjuta ihjäl en 21-åring på kuppen. Hur sjukt kan det bli? Dagens jägare verkar inte ha något vett i skallen överhuvudtaget. Vilka idioter.

Rosa piller som hamnade i helt fel magar

I torsdags hamnade Torbjörns rosa piller i helt fel magar. Pillerburken var vårdslöst lämnad på köksbänken där den måste ha retat en liten hungrig jycke som lystrar till namnet Ilex. Vad som egentligen hände vet bara de fyrbenta raringarna men man kan göra vissa antagande. Faktum är dock att det inte fanns  mycket kvar av själva burken och ännu mindre av innehållet, dvs inget när den slarviga matten kom hem. Inte helt lyckat med tanke på vad burken innehöll. Efter diverse sökningar på vet FASS och samtal med Ultuna var det bara att inse att det var lika bra att åka in med hela gänget. Den enda som kunde betraktas som garanterad oförgiftad var Torbjörn (och husse). Det är skillnad på katt och hund om man säger så. Nu var det så finurligt ordnat att bilen var inlämnad på verkstad och husse var på vift så det vara bara att angripa grannen som fick rycka in som sjuktransportör. Så småningom anslöt sig även husse, lagom när illbattingarna skulle in på djursjukhuset. Vid det laget hade en av jyckarna uteslutits från patientkohorten baserat på hans och ffa de andras beteende när ett tjuvbyte skall fördelas.  = 2 kvar. Först fick illbattingarna en skål mat vilket gladde herr Ilex oerhört. Sedan blev det dags för kräksprutan. Helt uppenbart att den tog. Juni och Ilex skakade och kräktes i kör, mycket och länge. Men tyvärr var de små rosa absorberade för länge sedan, ty inget rosa syntes hur jag än letade i högarna. Lagom till klockan elva var vi färdigkräkta och åkte hem hela konkaronkan. Nu återstår några dagars väntan tills man kan ta prover och se efter om levern har tagit stryk, om benmärgen och blodbilden är påverkad och om sköldkörteln har tagit semester. Jag antar att den här matten kommer att få utmärkelsen "Årets sämsta hundägare". Hur mår hundarna då? Prima bortsett från den lilla kräksessionen på Ultuna, så det finns hopp!

P.S Burken på bilden har inget med inlägget att göra. Den är helt ny.

Torbjörn 600g +

Inte längre lätt som en fjäril. Torbjörn har gått upp 600 gram! på tre veckor, inte illa! Hurra! Hjärtfrekvensen har gått ner och pälsen börjar så smått bli lite lite glansigare. Nästa vecka ska lilla hjärtat undersökas med ultraljud. Om inget alarmerande hittas då, blir det en köplats till en spruta med radioaktivt jod som ska ta kål på den urspårade sköldkörteln.
Med andra ord, Torbjörn har som så många andra äldre katter (äldre = inte gammal) drabbats av hypertyreos. Det innebär att sköldkörteln jobbar på högvarv och pumpar ut hejdlöst mycket sköldkörtelhormoner som speedar upp ämnesomsättningen. Det luriga är att dessa hormoner påverkar centrala nervsystemet så att katten blir riktigt sprallig och man tänker oppsann vad kissen är livlig! Men ack vad man bedrar sig. Katten blir allt magrare och pälsen tappar glansen och kan få fläckvisa tunna partier. Vad tänker man då som kattägare? Oj, oj nu börjar åldern ta ut sin rätt och så slevar man fram ännu mera mat på tallriken. Observationsförmågan är inte på topp när man ser någon varje dag, men till slut kryper misstanken fram om att allt inte står rätt till. Japp, och det gjorde det inte i det här fallet. Veterinären har inte så svårt att ställa diagnosen hypertyreos men däremot är det svårare att veta vid första besöket hur mycket skada sjukdomen har hunnit ställa till med. Hjärtat, levern och njurarna kan påverkas. Det positiva är att det finns bra behandling! Man börjar behandlingen med att medicinera med tiamazol som blockerar syntesen av sköldkörtelhormonerna T3 och T4. Torbjörn är inte känd som den mest lättmedicinerade kattherren men allt går ner ackompanjerat med lite tonfisk. Det är dock lite knepigt att hålla på med dessa tabletter två gånger om dagen under en längre tid, så ett bättre alternativ är att slå ut den eländiga körteln med en shot radioaktivt jod. Visserligen måste katten tillbringa ca en vecka på djursjukhus för att inte hela den övriga familjen ska behöva gå på Levaxin under resten av livet. En vecka på djursjukhus undrar många, hur ska det gå för lilla missen den älskar ju sin matte och vill aldrig vara hemifrån? Nonsens. Katten klarar sig bättre på sjukhus än vad vi hysteriska mattar vill tro. Försäkringen betalar notan (nästan i alla fall) så det finns absolut ingen anledning att inbilla sig att det är bättre med tabletter. Det allra värsta är om man låter bli att behandla överhuvudtaget, katten kommer obönhörligen att dö en lång och plågsam död. Då är det bättre att avliva katten direkt. Det kommer dock inte vi göra utan väntar med spänning på nästa veckas ultraljud och knaprar rosa små piller fram till dess.
I morgon tar vi kapitlet "När de stora jyckarna fattar tycke för de små rosa ....uggh".

Lower you gaze

Samma vy som tidigare fångad ur en annan vinkel. Förresten, vad sägs om teckningen? Men framförallt tycker jag att hon är smal över nosen och har väldigt lätta öron.

Kvällsvy

Host, host och snörvel

Varför betraktar jag en vanlig bondförkylning som bagatellartad när den drabbar någon annan men som en riktig plåga när jag själv trillar dit? Patetiskt gnäll? Nej, det är det inte. Jag är nog mycket snorigare, hostigare och mer omtöcknad än andra, mycket sjukare helt enkelt. Nu fick jag det sagt.

Nästan en déjà vu

Såg en annons igår som återupplivade ett gammalt minne, nämligen när vi såg genrepet av pjäsen "Sex roller söker en författare" av Luigi Pirandello. Jag brukar alltid skylla på Lorca men blir alltid rättad och räddad av väninnan som delade denna minnesvärda stund för länge sedan. Hur hamnade jag nu där igen? Jo, jag såg att en aktivitetskommitté söker aktiviteter. Pling! Lorca, nej det var ju Pirandello. Vad blir nästa drag eller pjäs, en utställningskommitté som söker utställningar? Hur var Pirandello pjäsen då? Den var riktigt usel!

Mörners tankar har fastnat i en fångstfälla

Men oj oj oj, har inte Jägareförbundet med ordförande Torsten Mörner i spetsen vådaskjutit sig själv i foten eller hamnat i en rävsax med sin artikel i DN Debatt den 6 september? Den hotfulla rubriken från vapenbröderna lyder "Nu återstår bara konflikt om de svenska vargarna".

Regeringen backade ju om kommande licensjakt under hotet från EU men i gengäld lovade miljöministern heligt att öka skyddsjakten på varg, i syfte att kringgå EUs påbud. Ändå mullrar Mörner om att regeringen vek sig i frågan och hotar nu med konflikt som kommer att skada vargen. Har det varit något annat än konflikt under de senaste åren? Jag skulle vilja veta hur slopandet av licensjakten kommer skada vargen? Ska jägarna uppmanas av sitt förbund att jaga varg ändå? Eller ska man rentutav sponsra tjuvjakten på varg? De kanske använder några av sina 52 statsfinansierade miljoner från 2010 till att finansiera skoterköp och glykol? Man undrar. Mörner skriver även att Jägareförbundet har erbjudit sig att kompromissa i vargfrågan med motkravet att stammen hålls på så låg nivå som möjligt. Lika vansinnigt som den föga trovärdiga miljöministerns förslag att skjuta varg för att öka dess acceptans! Hur fåniga förslag får en minister komma med? Mörner gör även gällande att det är ekonomiska intressen som driver naturvårdsorganisationerna. Han påstår att inget görs för arter såsom svartråttan, flodnejonögat och lökgrodan. Tvärtom, det ligger enorma ideella insatser bakom de olika naturbevarande projekt som Mörner aldrig skulle bry sig om eftersom lökgrodan eller svartråttan inte är intressanta nog för jägaren att skjuta ihjäl. Annars går det mesta som rör sig i skogen att panga på. Nej, nu tycker jag att det är dags att utvärdera hur mycket viltvård Jägareförbundet levererar för de miljoner som staten pumpar in i organisationen. Jag hoppas innerligt att Mörners syn på omvärlden upplevt igenom kikarsiktet inte delas av de övriga medlemmarna i Svenska Jägareförbundet. Mörner ökar sannerligen inte acceptansen för den svenska jägaren bland oss som bor på landet!

Ljummet

Öhh, är det humoristiskt eller ---? Om inte annat så har de den dåliga smaken (OK, den var billig) att skylta med den odrickbara blaskiga ölsorten. Hade låtit bättre med Tung Fat ---Tiger. Men vem vet, jag kanske låter mig luras av blekta markiser och förutfattade meningar -och går miste om oanade kulinariska höjder.

Fredagstrio

Fredagens pallplatser utdelade:

1. Mary J. Blige – Someone To Love Me

2. Mary J. Blige – One

3. Mary J. Blige – No More Drama


Oops, ser ut att Mary J. tog storslam.

 

Inte så bra start

Nu menar jag inte löparen Bolt utan starten på denna söndag. Prolog: Igår var ju morgonen så solig och ljuvlig med massor av prasslande fåglar tätt inpå knuten vid morgonfikat - bland andra kungsfågel och svarthätta! Och givetvis dessa underbara koltrastar, både herr och fru. Nu till saken: I morse var det istället vackert grått och disigt vilket jag också gillar så länge det är varmt. Men vad sorgligt det blev när den vackra koltrasthonan flög rätt in i fönstret med världens duns och landade med bruten nacke i min korgstol på altanen! Fridfull och vacker men tvärdöd. Vad trist. Varför gjorde hon det? Undrar om hennes make letar efter henne nu? Jag ska fundera ut hur man undviker sådana totalt onödiga olyckor. Kanske hänga strimlat tidningspapper i alla fönstren?

När jag väl bänkade mig framför datorn började sladden eller rättare sagt den vita klumpen (heter transformator enligt en ganska säker källa) ryka och puttra med grå illaluktande plaströk! Jösses, jag fick slänga hela sladdpaketet i badrummet. En död koltrast och en brinnande datorsladd, inte världens undergång men inga bra tecken heller. Men medan jag satt ute och vädrade rummet så vände det, en gröngöling kom flygande och satte sig i tallen nära mig! Det var ett gott omen! Strax efter kom husse och krabaterna hem från sin morgonrunda och undrade om jag hade sovit medan de var borta!?

Dian Fossey -min hjälte

Ikväll visas filmen "De dimhöljda bergens gorillor" om Dian Fosseys liv, zoolog och forskare som studerade gorillor i Rwanda. Hon skapade ett forskningscentrum och ägnade sig åt att studera och informera om gorillornas utsatta situation. Hon mördades i Rwanda 1985 endast 53 år gammal men hann göra gorillorna i bergen kända över hela världen. En nolla som misstänktes ha beordrat mordet på Dian Fossey greps 2008 och dömdes till 20 års fängelse. Dian Fosseys arbete lever vidare via "The Dian Fossey Gorilla Fund: Helping people. Saving gorillas., där Sigourney Weaver är hedersmedlem. Hon spelar Dian Fossey i kvällens film och är aktiv i föreningen. Vilka makalösa kvinnor båda två! Jag bugar och niger och lyfter på hatten! Man kan aldrig göra sig kvitt en free spirit!

Long time no see

Idag var vi och hälsade på Sulo och hans damer. Jag riktigt skyndade på stegen från parkeringen och ville se att han var kvar. Och där var han! Han gick och betade i lugn och ro och verkade inte ha saknat oss nämnvärt. Hursomhelst det var riktigt skönt att se er alla!

Kärring vid fyrtio, give me a break

Nu måste jag avreagera mig, här pyr det rejält. Tittade (hastigt) på några (alltså bara zappade, sure) bloggar och ser att folk i fyrtio (fyra nolla) års ålder kallar sig för kärringar och tanter. Sura dessutom. Vad fräckt! Ska folk som är i en ålder som börjar med samma bokstav som fjortis ha mage (det har jag bokstavligen) att titulera sig som kärringar? När har småbarnsmorsor kvalificerat sig till kärringar? Never ever. Skärp er och ge f-n i att snylta på oss riktiga kärringar!!

Höstterminen har börjat

Jaha, nu har ännu en eftersläntrande semestrande överliggare letts in i fållan märkt "Arbetsplats". Så då kan man ju kungöra att höstterminen har inletts i det här torpet. Buhu! Fast egentligen är det ju härligt att se framemot många och låånga möten i rummet där syret tog slut för länge sedan och tankarna rör sig långsammare än kräldjuren på vintern.

Men vad sjutton, ännu är det sommar och pumpan växer! Ja, pumpan. Dessutom fick jag höra alldeles nyss att väninnan som är en ypperligt duktig och rolig skribent har startat en blogg igen!

Köttnorm

En sen betraktelse över en artikel som publiserades 11/7 i SvD med titeln "Viktveganerna". Skribenten har noterat att allt fler kändisar och mediafolk går över till vegankost men är tveksam om deras motiv är de rätta.

Citat:"Men det är knappast etik som är huvudskälet till beslutet att äta grönt hos en stor del av dagens veganer. Snarare är skälet ytligt. Den nya trenden startades i USA av Kathy Freston, som sadlat om från pälsklädd modell till veganprofet. Inte minst titeln på hennes bok Veganist – Lose weight, Get healthy, Change the world ger en hint om hur skälen till att välja vegan- kost skiftat från altruism till egoism."

Men herregud, måste det finnas etiska skäl om någon vill ändra sin kost och sluta äta kött? Det avkrävs ju ingen etiskt analys av de som äter kött. Snacka om "köttnorm"!

Nu måste jag klura ut några egoistiska eller altruistiska skäl till varför jag vill glufsa i mig några vindruvor. Eeh, det ju bli komplicerat eftersom druvorna inte ens är mina...

Årsmänniskor och terminsmänniskor

Vissa av oss är årsmänniskor och medan andra är terminsmänniskor, jag tillhör den sistnämnda kategorin. Visserligen har jag bara en termin i min årscykel, höstterminen, då alla möjligheter och utmaningar ligger i luften. Nyårsdagen kommer alltid så abrupt att man inte riktigt hinner med att planera något storartat medan starten för höstterminen styr man faktiskt  själv.

Möjliga startpunkter för höstterminen:
När skolorna börjar, så klart.
När löven blir gula, kan ske tidigt om det är torrt.
När lingonen är färdiga och blåbären smakar inget längre.
När kantarellerna och andra okända svampar dyker upp på allvar.
När betet är slut.

Eller något annat lämpligt tecken. Det är dock viktigt att göra skillnad mellan höst och hösttermin. De är skilda fenomen och genererar olika sinnesstämningar.









Men herregud vad präktigt det blev! Ett mera realistiskt tecken är när de blå burkarna sinar. My precious...