Tidseffektiv uppfödare fixar valpning under galan

Det gäller att utnyttja tiden effektivt och ta vara på värdefulla tillfällen. Läste igår i finska kennelklubbens tidning "Koiramme" om en finsk hunduppfödare som tog med sig sin tik Shibazhan Querus Rubra av rasen tibetansk spaniel till utställningen Champions of Champions & Veterans of Veterans 12/2 2011. Den aktuella uppfödaren tänkte nog att det inte är bra för en tik att föda ensam hemma när matte (?) är på gala, så hon tog helt enkelt med sig den högdräktiga tiken till festligheterna. Lite tjo och tjim kan ju faktiskt påskynda valpningen -och det fungerade! Under galan födde Shibazhan Querus Rubra ett antal valpar och man undrar vad måtte det inte bli av dessa valpar födda under så högtidliga omständigheter. Uppfödarens simultankapacitet måste dock ha tagit tvärt slut efter denna händelse eftersom hon råkade skriva fel födelsedatum i ansökan om registrering. Sicken otur för den arma uppfödaren att FKK fick nys om nedkomsten och satte p för hennes deltagande på utställningar och registreringar ända fram till slutet av nästa år. Vi tänker på dig.

Ur Torbjörns journal

Axblock ur Torbjörns journal:

Dp: uppföljande  krea o TT4. Svår att medicinera, husse intresserad av jodbehandling. Nytt recept, hundarna hemma åt upp hela medicinburken (har träffat vet med anledning av detta!).

Herregud säger jag bara. Ge nu inte husse någon jodbehandling för guds skull!

Vi väntar fortfarande på resultaten av undersökningarna inför Torbjörns radiojod behandling. Håller tummarna och tassarna på ett klartecken att allt är OK inför nästa steg.

Vackra skatan

Ingen har hamnat på intensiven ännu, så det finns hopp. Den enda som det har gått riktigt illa den här veckan är den stora gula gummiankan, den har blivit av med sina ben. Husses dubbel var visst också en förlustaffär men annars är det väldigt lugnt. Torbjörn väntar på sin jodtid och spanar längtansfullt efter den vackra skatan.

Läste just att en 21-åring sköts ihjäl av en jaktkamrat i Jämtland. Återigen kan man konstatera att det inte är vargen vi ska vara rädda för utan jägarna.

Enligt Östersundsposten sköt en jägare mot en simmande älgko med två kalvar (!?) och råkade skjuta ihjäl en 21-åring på kuppen. Hur sjukt kan det bli? Dagens jägare verkar inte ha något vett i skallen överhuvudtaget. Vilka idioter.

Rosa piller som hamnade i helt fel magar

I torsdags hamnade Torbjörns rosa piller i helt fel magar. Pillerburken var vårdslöst lämnad på köksbänken där den måste ha retat en liten hungrig jycke som lystrar till namnet Ilex. Vad som egentligen hände vet bara de fyrbenta raringarna men man kan göra vissa antagande. Faktum är dock att det inte fanns  mycket kvar av själva burken och ännu mindre av innehållet, dvs inget när den slarviga matten kom hem. Inte helt lyckat med tanke på vad burken innehöll. Efter diverse sökningar på vet FASS och samtal med Ultuna var det bara att inse att det var lika bra att åka in med hela gänget. Den enda som kunde betraktas som garanterad oförgiftad var Torbjörn (och husse). Det är skillnad på katt och hund om man säger så. Nu var det så finurligt ordnat att bilen var inlämnad på verkstad och husse var på vift så det vara bara att angripa grannen som fick rycka in som sjuktransportör. Så småningom anslöt sig även husse, lagom när illbattingarna skulle in på djursjukhuset. Vid det laget hade en av jyckarna uteslutits från patientkohorten baserat på hans och ffa de andras beteende när ett tjuvbyte skall fördelas.  = 2 kvar. Först fick illbattingarna en skål mat vilket gladde herr Ilex oerhört. Sedan blev det dags för kräksprutan. Helt uppenbart att den tog. Juni och Ilex skakade och kräktes i kör, mycket och länge. Men tyvärr var de små rosa absorberade för länge sedan, ty inget rosa syntes hur jag än letade i högarna. Lagom till klockan elva var vi färdigkräkta och åkte hem hela konkaronkan. Nu återstår några dagars väntan tills man kan ta prover och se efter om levern har tagit stryk, om benmärgen och blodbilden är påverkad och om sköldkörteln har tagit semester. Jag antar att den här matten kommer att få utmärkelsen "Årets sämsta hundägare". Hur mår hundarna då? Prima bortsett från den lilla kräksessionen på Ultuna, så det finns hopp!

P.S Burken på bilden har inget med inlägget att göra. Den är helt ny.

Torbjörn 600g +

Inte längre lätt som en fjäril. Torbjörn har gått upp 600 gram! på tre veckor, inte illa! Hurra! Hjärtfrekvensen har gått ner och pälsen börjar så smått bli lite lite glansigare. Nästa vecka ska lilla hjärtat undersökas med ultraljud. Om inget alarmerande hittas då, blir det en köplats till en spruta med radioaktivt jod som ska ta kål på den urspårade sköldkörteln.
Med andra ord, Torbjörn har som så många andra äldre katter (äldre = inte gammal) drabbats av hypertyreos. Det innebär att sköldkörteln jobbar på högvarv och pumpar ut hejdlöst mycket sköldkörtelhormoner som speedar upp ämnesomsättningen. Det luriga är att dessa hormoner påverkar centrala nervsystemet så att katten blir riktigt sprallig och man tänker oppsann vad kissen är livlig! Men ack vad man bedrar sig. Katten blir allt magrare och pälsen tappar glansen och kan få fläckvisa tunna partier. Vad tänker man då som kattägare? Oj, oj nu börjar åldern ta ut sin rätt och så slevar man fram ännu mera mat på tallriken. Observationsförmågan är inte på topp när man ser någon varje dag, men till slut kryper misstanken fram om att allt inte står rätt till. Japp, och det gjorde det inte i det här fallet. Veterinären har inte så svårt att ställa diagnosen hypertyreos men däremot är det svårare att veta vid första besöket hur mycket skada sjukdomen har hunnit ställa till med. Hjärtat, levern och njurarna kan påverkas. Det positiva är att det finns bra behandling! Man börjar behandlingen med att medicinera med tiamazol som blockerar syntesen av sköldkörtelhormonerna T3 och T4. Torbjörn är inte känd som den mest lättmedicinerade kattherren men allt går ner ackompanjerat med lite tonfisk. Det är dock lite knepigt att hålla på med dessa tabletter två gånger om dagen under en längre tid, så ett bättre alternativ är att slå ut den eländiga körteln med en shot radioaktivt jod. Visserligen måste katten tillbringa ca en vecka på djursjukhus för att inte hela den övriga familjen ska behöva gå på Levaxin under resten av livet. En vecka på djursjukhus undrar många, hur ska det gå för lilla missen den älskar ju sin matte och vill aldrig vara hemifrån? Nonsens. Katten klarar sig bättre på sjukhus än vad vi hysteriska mattar vill tro. Försäkringen betalar notan (nästan i alla fall) så det finns absolut ingen anledning att inbilla sig att det är bättre med tabletter. Det allra värsta är om man låter bli att behandla överhuvudtaget, katten kommer obönhörligen att dö en lång och plågsam död. Då är det bättre att avliva katten direkt. Det kommer dock inte vi göra utan väntar med spänning på nästa veckas ultraljud och knaprar rosa små piller fram till dess.
I morgon tar vi kapitlet "När de stora jyckarna fattar tycke för de små rosa ....uggh".

Lower you gaze

Samma vy som tidigare fångad ur en annan vinkel. Förresten, vad sägs om teckningen? Men framförallt tycker jag att hon är smal över nosen och har väldigt lätta öron.

Kvällsvy