Uppsnappat i veckan

Gölgrodorna får egna gölar kunde man läsa i den lokala blaskan igår lördag. Ja, fattas bara när man förstör de rödlistade grodornas gamla gölar utanför Forsmark. Fast lite roligt blir det när de inblandade beskriver "längs kanterna ska vi lägga stenar för grodorna att sola sig på. Som ett soldäck ungefär". Mer än så behövs det inte för att jag ska bli på gott humör.

Det som gör mig ännu mer upprymd är att Knivsta kommun har fått rätt i kammarrätten i Stockholm för sin önskan att kunna ställa djurskyddsmässiga krav på upphandlingen av livsmedel till kommunen. Hurra Knivsta! Tji fick Uppsalas förvaltningsrätt som fegade ur i ärendet!

En annan höjdare är den "falska" fru Gårman med toppiga bröst och spänst i stegen som har smugit sig hit från Hässleholm. Skåningarna kan ju vara riktigt lömska. Detta fruntimmer har upprört mångas känslor till den graden att hon nu ska plockas ner och bytas ut mot den mer stabbiga gumman. Hur brösten ser ut på fru Gårman bekymrar mig inte alls lika mycket som en del indignerade röster som tycker sig se en feministisk sammansvärjning bakom det hela. Hohojaja.

Lador är riktigt trevliga att fota, betydligt stillsammare än andra favoritmotiv.

Nu är hemmastyrkorna samlade igen

Kvällsvy från Helsingfors

What do we got here?

Lite överraskande skylt på en bensinmack, eller kanske inte? Det fanns även betjäning på den här stationen,  en gosse kommer ut och tankar din bil medan du själv går in och köper en fet korv och en läsk. Det verkar ändå att man måste lämna bilen för att betala. Så fantastiskt.

Ingen rast ingen ro

Vissa måste sköta sin sysslor oavsett de yttre omständigheterna.

En salmiakaddicts tillbakablickar

Jag har alltid älskat saltlakrits i alla dess former och smaker -och det har konsumerats en hel del av den varan igenom åren. . . Har man en gång fastnat för saltlakrits eller salmiak som jag kort och gott kallar detta livets elixir,  finns det ingen återvändo.

Den första favoriten som står sig än i dag är Pantteri. Men bara de små pastillerna i 38g askarna, inte de jolmiga platta sakerna i storpåsarna som totalt saknar karaktär. De sistnämnda hamnar definitivt i kategorin mesig børnelakrids. Nej, det måste finnas lite sting i produkterna som i Turkisk peppar, svenska folkets favoritsalmiak 2011. Lagom styrka och bra stuns i pulvret inuti den hårda kärnan.

Läste idag en artikeln där det påstods att saltlakrits endast konsumeras i Danmark, Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Holland. Det måste vara en okunnig novis som skrivit artikeln eftersom hon har helt bommat en supermakt bland lakritsälskarna, nämligen Island! Det produceras mycket saltlakrits av yppersta toppkvalité på Island, och landet har gått i bräschen för den oemotståndliga unionen mellan saltlakrits och choklad. Redan 1994 upplevde jag smaksensationen Draumur i Reykjavik, s u v e r ä n blandning! Jag kommer aldrig att glömma dig! Kunde faktiskt återta den kära bekantskapen 2007 under en mellanlandning i Reykjavik på väg till USA. Those were the days! Ett annat säkert kort i det isländska sortimentet är Djupur, de är faktiskt värda åtminstone ett litet slagsmål.

Stulen bild

LAKRITSFESTIVALEN  dit ska jag vallfärda en dag!