Torbjörn 600g +

Inte längre lätt som en fjäril. Torbjörn har gått upp 600 gram! på tre veckor, inte illa! Hurra! Hjärtfrekvensen har gått ner och pälsen börjar så smått bli lite lite glansigare. Nästa vecka ska lilla hjärtat undersökas med ultraljud. Om inget alarmerande hittas då, blir det en köplats till en spruta med radioaktivt jod som ska ta kål på den urspårade sköldkörteln.
Med andra ord, Torbjörn har som så många andra äldre katter (äldre = inte gammal) drabbats av hypertyreos. Det innebär att sköldkörteln jobbar på högvarv och pumpar ut hejdlöst mycket sköldkörtelhormoner som speedar upp ämnesomsättningen. Det luriga är att dessa hormoner påverkar centrala nervsystemet så att katten blir riktigt sprallig och man tänker oppsann vad kissen är livlig! Men ack vad man bedrar sig. Katten blir allt magrare och pälsen tappar glansen och kan få fläckvisa tunna partier. Vad tänker man då som kattägare? Oj, oj nu börjar åldern ta ut sin rätt och så slevar man fram ännu mera mat på tallriken. Observationsförmågan är inte på topp när man ser någon varje dag, men till slut kryper misstanken fram om att allt inte står rätt till. Japp, och det gjorde det inte i det här fallet. Veterinären har inte så svårt att ställa diagnosen hypertyreos men däremot är det svårare att veta vid första besöket hur mycket skada sjukdomen har hunnit ställa till med. Hjärtat, levern och njurarna kan påverkas. Det positiva är att det finns bra behandling! Man börjar behandlingen med att medicinera med tiamazol som blockerar syntesen av sköldkörtelhormonerna T3 och T4. Torbjörn är inte känd som den mest lättmedicinerade kattherren men allt går ner ackompanjerat med lite tonfisk. Det är dock lite knepigt att hålla på med dessa tabletter två gånger om dagen under en längre tid, så ett bättre alternativ är att slå ut den eländiga körteln med en shot radioaktivt jod. Visserligen måste katten tillbringa ca en vecka på djursjukhus för att inte hela den övriga familjen ska behöva gå på Levaxin under resten av livet. En vecka på djursjukhus undrar många, hur ska det gå för lilla missen den älskar ju sin matte och vill aldrig vara hemifrån? Nonsens. Katten klarar sig bättre på sjukhus än vad vi hysteriska mattar vill tro. Försäkringen betalar notan (nästan i alla fall) så det finns absolut ingen anledning att inbilla sig att det är bättre med tabletter. Det allra värsta är om man låter bli att behandla överhuvudtaget, katten kommer obönhörligen att dö en lång och plågsam död. Då är det bättre att avliva katten direkt. Det kommer dock inte vi göra utan väntar med spänning på nästa veckas ultraljud och knaprar rosa små piller fram till dess.
I morgon tar vi kapitlet "När de stora jyckarna fattar tycke för de små rosa ....uggh".