Glödande inspiration

Var och lyssnade på Mattias Klum igår. Det var ju förstås inte bara prat utan han visade också några av sina fantastiska bilder. Ordet fantastiskt låter som en grov understatement i sammanhanget!

Mig behöver dock inte Klum övertyga om att den lilla grodan eller apan i trädkronorna är viktiga och har ett egenvärde, utan för mig fungerar han som en  inspiratör när vissa projekt känns som halvt förlorade. Helskotta heller att de är det!

En sak undrade vi dock; varför skrattade folk när Klum visade bilden på den vackra gröna mamban som höll på att svälja en dunig fågelunge? Klum sade att fågeln mådde nog inte så bra och var nog rätt död. Flabb, flabb och åter flabb. Vad var det som var så kul? Ingen aning.

Skål för Marianne i trädkronorna!