Om inte i fädernas spår så åtminstone i husses

Idag har jag ägnat mig åt skidgång med 30 cm tjockt lager av packad snö under skidorna. Inte så angenämt.

Men vad det är härligt med ett eget (nåja, nästan) spår, inget externt gnäll över hundar som springer i spåret och ffa ingen människoträngsel. Ljuvligt! Den enda som protesterade var spillkråkan eller så ropade han efter sin fästmö.

Elis sträcker ut

Oj, oj man blir nästan nostalgisk

 

 

 

 

 

Epilog: Mycket bra fäste