Mystiska vandringar

För ungefär ett år sedan (länk till dec. 2010) ringde en granne och frågade om vi kände till någon som saknade sin katt. Nix. En envis främmande katt försökte ta sig in i deras hus och verkade vara utsvulten. Den kom fram bara på kvällarna, dagtid var den putsväck. Som alla säkert minns var vädret betydligt bistrare än vad det är just nu, sisådär -20°C om jag minns rätt. Grannen tyckte synd om den lilla vandraren och gav den mat men kunde inte ta in den i huset på grund av deras egen misse. Vi försökte tillsammans locka in katten in i deras farstu men lyckades inte trots ihärdiga försök. Det blev många koppar kaffe i väntan på katten. Till slut lyckades grannen få in kissen i vår utplacerade hundbur vilket gjorde att vi kunde (tvångs)erbjuda katten värme och mat i vårt garage. Vi döpte kattfröken till Lo och försökte få den lite mer tam. Ingen verkade känna till den och den verkade definitivt inte sakna vårt sällskap, åtminstone kom den inte fram särskilt ofta. Maten och kattlådan dög utmärkt. Det gick så långt att vi flyttade fredagsmyset till garaget utan att få någon kred från Lo för besväret.

Våran Torbjörn

Räddningen kom när en bekant skulle ta hand om vårt menagerie under vår resa till H-fors med Juni. Vid hemkomsten fick vi höra att fröken Lo hade visat sig vara Herr Lo och hade trivts utmärkt i sitt tillfälliga hem som nu hade blivit hans permanenta hem. När våren kom skulle Lo ta sin första promenad i omgivningarna - och försvann momentant! Han hade dock under den långa vintern fått besöka veterinären och bli ett neutrum och få ett chip under huden. Det var ju tur..  Musses vänner kontaktade nämligen  Los matte häromdagen och frågade om hon saknade sin katt?!! Då hade den vandrat 9 km från sitt hem och varit på villovägar i 7 månader! Nu är han hemma igen och verkar trivas utmärkt! Undrar vad den har varit med om under denna tid och varför den drog iväg? Kattens vägar äro outgrundliga!