En salmiakaddicts tillbakablickar

Jag har alltid älskat saltlakrits i alla dess former och smaker -och det har konsumerats en hel del av den varan igenom åren. . . Har man en gång fastnat för saltlakrits eller salmiak som jag kort och gott kallar detta livets elixir,  finns det ingen återvändo.

Den första favoriten som står sig än i dag är Pantteri. Men bara de små pastillerna i 38g askarna, inte de jolmiga platta sakerna i storpåsarna som totalt saknar karaktär. De sistnämnda hamnar definitivt i kategorin mesig børnelakrids. Nej, det måste finnas lite sting i produkterna som i Turkisk peppar, svenska folkets favoritsalmiak 2011. Lagom styrka och bra stuns i pulvret inuti den hårda kärnan.

Läste idag en artikeln där det påstods att saltlakrits endast konsumeras i Danmark, Sverige, Finland, Norge, Tyskland och Holland. Det måste vara en okunnig novis som skrivit artikeln eftersom hon har helt bommat en supermakt bland lakritsälskarna, nämligen Island! Det produceras mycket saltlakrits av yppersta toppkvalité på Island, och landet har gått i bräschen för den oemotståndliga unionen mellan saltlakrits och choklad. Redan 1994 upplevde jag smaksensationen Draumur i Reykjavik, s u v e r ä n blandning! Jag kommer aldrig att glömma dig! Kunde faktiskt återta den kära bekantskapen 2007 under en mellanlandning i Reykjavik på väg till USA. Those were the days! Ett annat säkert kort i det isländska sortimentet är Djupur, de är faktiskt värda åtminstone ett litet slagsmål.

Stulen bild

LAKRITSFESTIVALEN  dit ska jag vallfärda en dag!